Planeringen var att jag skulle på min 2:a handledning i skolan idag. Men jag fick hoppa över den denna gång. Tur var väl det för nu sitter jag i soffan halvt utslags med en grymt skum huvudvärk. Jag hoppas verkligen att den ger med sig då jag skulle behöva läsa på lite kurslitteratur.
Jag får ta dagen som den kommer:). Förhoppningsvis är den borta till ikväll då jag ska till Itrims veckomöte, jag kommer att skämmas för att ställa mig på vågen för den pekar nog uppåt. Men det känns helt okej ändå.
Det var inte länge sen som jag verkligen rannsaka mig själv och insett att det har inte gått som jag planerade på Itrim.
Även ifall jag vetat det jag kommer skriva om förr, så kände jag denna gång verkligen i själ och hjärta. Jag har i 31 år ätit mig till mina tidigare vanor och jag kan inte tro att jag ska bli av med de efter 3-4 månader, jag har ju verkligen förstått nu att det tar tid, det kommer att ta tid, lång tid. Under de 8 veckor jag åt måltidsersättning gick det plättlätt, jag "fuskade" mig ner i vikt. Jag önskade av hela mitt hjärta att jag hade fortsatt 4 veckor till, men pga omständigheterna så blev det som det blev. Anledningen är att jag har kilon kvar att gå ner och det är så jä-la svårt.
Jag vet att ni med karaktär och självdisciplin anser att det är väl bara att köra. Jag brukar göra det, ta på mig skygglapparna och bara köra på tills jag är i mål. Men just nu orkar jag inte det, det säger bara stopp och den här gången lyssnar jag på mig och min kropp. Skolan har tagit all min energi, jag har kämpat mot oregelbundna tider och en man som inte alls är den planerande människa som jag är (som även har svårt att tänka grönt till måltiderna, vilket är ett måste för mig och en viktminskning).
Det är jobbigt att hela tiden planera matlagning själv och från vår dotters synvinkel tycker jag att det är inte alls sunt att vi har ätit olika mat hemma. Vad ger det henne för bild av mat och måltider.
I min drömvärld så skulle inte allt kännas så motsträvigt, utan att både jag och maken tar initiativet att veckoplanera och veckohandla. Båda ser till och anstränger sig för att vi ska ha bra och nyttig mat hemma, men framförallt hålla sig till planeringen och få med grönt till varje måltid. Nu har jag fått ur mig det -SÅ skönt!!! För det är inte lätt att dra hela lasset själv!! Och det underlättar inte för en viktminskning någonstans!!
Jag gör så gott jag kan, jag fallet emellanåt men till skillnad från förr så reser jag mig upp på en gång och "korrigerar" mitt beteende. Målet är att känna mig stabil och att allt ska gå med automatik i stället att man får kämpa varje dag.
Jag, osminkad, huvudvärk och en fotölj:

-Bloggat ifrån min Iphone.