Psykbryt

Usch vad denna dag har varit jobbig, otroligt jobbig och slitsam.

Något överdrivet så känns det som att jag håller på att bli kvävd av "allt och alla".

MEN jag är inte ensam, när jag sitter där i föreläsningssalen och pratar med mina kursare så har de samma känsla och upplever precis samma sak. Det är skönt att ha någon att prata med som förstår precis hur man känner. Jag hör surr i bakgrunden om hur folk pustar och stönar. Det är en svår och tråkig kurs som måste genomföras för att jag ska kunna plocka ut min examen. 

En av mina kursare utrryckte  "Antingen får man bryta ihop eller bita ihop". För det är ju faktiskt upp till mig att avgöra vad jag gör med mina känslor, tankar och handlingar. Jag försöker göra så gott jag kan, tyvärr räcker inte det alltid till.

Psyket kan man alltid tränga undan med en jävla anamma och hög motivation, det är väl min strategi till att fixa alla föreläsningar och  tentaplugget nu innan Åre resan. Kroppen är en annan femma, det är svårt att stänga av ångesten, att skruva ner det tjutande ljudet i öronen, att få bort yrselattackerna och magen som svider.

Jag och skruttis här hemma räknar ner dagarna till Åre...nu är det bara 2 dagar kvar. Det har varit med skräckblandad förtjusning som jag längtat....ångesten för tentaplugget har legat över mig. Kommer jag hinna med allt innan resan eller blir jag tvungen att plugga även i Åre.

Eftersom jag har haft så tidiga mornar nu en period för att hinna med allt så kan jag lika väl fortsätta med det i Åre, så jag ställer klockan två timmar innan alla andra går upp och pluggar dessa timmar varje morgon för att sedan lägga undan allt som har med skolan att göra och umgås med min älskling och dotter samt resten av resesällskapet. Det kommer bli perfekt så!! Jag hoppas att solen vill titta fram och jag vill träna massa och jag vill åka längdskidor och jag vill bläddra i tidningar och jag vill basta och jag vill åka till toppen coh jag vill....och jag vill......bara ha det mysigt och skönt utan bekymmer och krav resten av de 22 timmarna på dygnet.

Bad maken vara med och leverera lite kort till bloggen som jag känner har kommit i skymundan.....ja, detta var vad vi kunde åstadkomma:)

Här började det spåra ur......:)