tisdag 19 april 2011

Huvudvärk & tankar

Planeringen var att jag skulle på min 2:a handledning i skolan idag. Men jag fick hoppa över den denna gång. Tur var väl det för nu sitter jag i soffan halvt utslags med en grymt skum huvudvärk. Jag hoppas verkligen att den ger med sig då jag skulle behöva läsa på lite kurslitteratur.

Jag får ta dagen som den kommer:). Förhoppningsvis är den borta till ikväll då jag ska till Itrims veckomöte, jag kommer att skämmas för att ställa mig på vågen för den pekar nog uppåt. Men det känns helt okej ändå.

Det var inte länge sen som jag verkligen rannsaka mig själv och insett att det har inte gått som jag planerade på Itrim.

Även ifall jag vetat det jag kommer skriva om förr, så kände jag denna gång verkligen i själ och hjärta. Jag har i 31 år ätit mig till mina tidigare vanor och jag kan inte tro att jag ska bli av med de efter 3-4 månader, jag har ju verkligen förstått nu att det tar tid, det kommer att ta tid, lång tid. Under de 8 veckor jag åt måltidsersättning gick det plättlätt, jag "fuskade" mig ner i vikt. Jag önskade av hela mitt hjärta att jag hade fortsatt 4 veckor till, men pga omständigheterna så blev det som det blev. Anledningen är att jag har kilon kvar att gå ner och det är så jä-la svårt.

Jag vet att ni med karaktär och självdisciplin anser att det är väl bara att köra. Jag brukar göra det, ta på mig skygglapparna och bara köra på tills jag är i mål. Men just nu orkar jag inte det, det säger bara stopp och den här gången lyssnar jag på mig och min kropp. Skolan har tagit all min energi, jag har kämpat mot oregelbundna tider och en man som inte alls är den planerande människa som jag är (som även har svårt att tänka grönt till måltiderna, vilket är ett måste för mig och en viktminskning).

Det är jobbigt att hela tiden planera matlagning själv och från vår dotters synvinkel tycker jag att det är inte alls sunt att vi har ätit olika mat hemma. Vad ger det henne för bild av mat och måltider.

I min drömvärld så skulle inte allt kännas så motsträvigt, utan att både jag och maken tar initiativet att veckoplanera och veckohandla. Båda ser till och anstränger sig för att vi ska ha bra och nyttig mat hemma, men framförallt hålla sig till planeringen och få med grönt till varje måltid. Nu har jag fått ur mig det -SÅ skönt!!! För det är inte lätt att dra hela lasset själv!! Och det underlättar inte för en viktminskning någonstans!!

Jag gör så gott jag kan, jag fallet emellanåt men till skillnad från förr så reser jag mig upp på en gång och "korrigerar" mitt beteende. Målet är att känna mig stabil och att allt ska gå med automatik i stället att man får kämpa varje dag.

Jag, osminkad, huvudvärk och en fotölj:



-Bloggat ifrån min Iphone.

3 kommentarer:

  1. Hej,

    jag förstår precis hur du menar! Min kille äter inte heller grönt (förutom ruccola som jag hatar). Därför blir det en hel del olika måltider för oss. Och jag har också oregelbundna tider, tränar olika dagar, etc och orkar helt enkelt sällan laga mat när jag kommer hem, vilket gör att man enkelt faller i fällan. Men försök kämpa!Nu vet jag inte om du sitter hemma hela dagarna och skriver eller i skolan, men jag brukar försöka äta sallad till lunch ute, har måltidsbars med mig som mellanmål. Sedan på kvällen äter jag kanske en till måltid eller bars igen. Eftersom jag inte orkar laga mat varje dag, så rekommenderar jag starkt att laga storkok. Kör in en hel plåt med rotfrukter i ugnen på söndagen, så är det bara att frysa in 5 lunchlådor med det och värma upp på kvällarna under veckan. Det kan du kombinera med den mat han vanligtvis äter. Eller laga 1 kg kyckling i ugnen, o frys in flera portioner som det bara är att tina upp till en sallad när du ska äta. kräver inte så mycket planering, och är det i ugnen så behöver man inte direkt passa maten. Hoppas det var till nån hjälp, kram

    Anna (studentitrim.bloggplatsen.se)

    SvaraRadera
  2. Hej! Jag är också en "Itrimare" och jag vet precis hur du menar. Det var lätt när man gick på vlcd och lcd, men när man ska börja tänka själv, planera osv blir det svårt. Speciellt när man känner att man har så mycket annat i sitt liv att fokusera på. Jag har inte många kilon kvar, men det går så otroligt segt den sista biten. Känner mig usel! Men jag tror att man måste acceptera att man inte är mer än människa och att man måste sänka kraven på sig själv ibland. Annars orkar man inte. Och som du skriver, LYSSNA PÅ DIN KROPP! Hoppas du snart kommer på rätt spår igen.

    SvaraRadera
  3. Jag vet att det är svårt att hålla motivationen uppe hela tiden men ett par tankar som slår mig så hä spontant är:. Om det är jobbigt och stressigt just nu så borde du faktiskt orkar mer om du äter nyttig mat och får lite frisk luft/motion ibland. Ofta lägger vi ju ner en massa tid på TV och annat fast skyller på att det inte finns tid för träning. Och vore det inte bra för dottern om hon får en annan syn på vad "normal" mat är, än vad ni kanske åt tidigare? Mina barn som visserligen är stora (13 och 15) äter samma mat som jag, dvs handfast minus. Ibland kokar jag ris eller pasta till dem men de har faktiskt vant sig vid endast grönsaker till maten (oftast varma, tex wokade). Detta skulle väl inte heller maken må dåligt av (han kan ju skippa grönsakerna och ta annat till)? Du har i alla fall varit jätteduktig så här långt som gått ner så mycket. Det vore synd om du ger upp nu och låter kilona smyga tillbaka tänker jag... Kram och fortsatt lycka till både med studier och annat. :-)

    SvaraRadera