TACK

Tack snälla ni för att ni kommenterar och ger mig "peptalk" -det värmer varmt om hjärtat och jag blir jätteglad. Jag har funderat lite kring ett inlägg som jag skulle vilja ge lite feedback på för jag kanske inte har varit allt för tydlig i mitt inlägg 

Kommentar: Om det är jobbigt och stressigt just nu så borde du faktiskt orkar mer om du äter nyttig mat och får lite frisk luft/motion ibland. Ofta lägger vi ju ner en massa tid på TV och annat fast skyller på att det inte finns tid för träning.
Mitt svar: Självklart orkar jag mer nu än tidigare, den största skillnaden är nog ändå att jag istället för att sova 10 tim/dygn bara behöver 8 tim/dygn. Jag är ingen som tittar på tv (med undantag Solsidan, och när vi hyr/lånar film nån gång i månaden) och om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt vart min tid tar vägen -men inte framför tv`n:). Jag är såndär rastlös tjej som hela tiden har grejjer för mig, pluggar jag inte så är jag ute på tomten, eller tränar osv.. För trots att inte matintaget alltid blir så bra så har jag hållt fast vid träningen, så frisk luft får jag allt.

Och vore det inte bra för dottern om hon får en annan syn på vad "normal" mat är, än vad ni kanske åt tidigare? Mina barn som visserligen är stora (13 och 15) äter samma mat som jag, dvs handfast minus. Ibland kokar jag ris eller pasta till dem men de har faktiskt vant sig vid endast grönsaker till maten (oftast varma, tex wokade). Detta skulle väl inte heller maken må dåligt av (han kan ju skippa grönsakerna och ta annat till)?
Mitt svar: Jag har haft ganska bra syn på vad mat är, och när det är jag som handlar maten och tillagar den så blir det oftast enligt Itrim bra mat (med undantag för våra pannkakor som både jag och dottern är galna i) och det har alltid varit så då jag alltid varit intresserad av hälsosam livsstil. Maken äter och tycker om grönsaker både varma och kalla, grejjen är den att han tycker det är jobbigt att tillaga -utan gör det som han tycker är enklast och det är här mitt problem kommer in. Så med andra ord har jag varken problem med mat eller träning, problemet är att jag inte alltid orkar planera och rådda ihop familjens mat vecka in och vecka ut för att det ska bli "bra mat". Och jag tycker inte det är okej att det bara är en i hushållet som ska sköta detta, utan jag tycker man hjälps åt. Det var nog det som mitt inlägg hade lite fokus på, att jag är trött på att rådda ihop allt.

Det vore synd om du ger upp nu och låter kilona smyga tillbaka tänker jag...
Mitt svar: Jag skulle aldrig ge upp! Kanske jag har skrivit så det blev en missuppfattning, men ge upp är det sista jag skulle göra. Det går trögt nu, jävligt trögt och jag har verkligen förstått hur invana mönster påverkar oss mer än vad vi tror. Jag har gått upp några kilon, och det tycker jag har varit jättejobbigt. Men istället för att ge mig skuld så måste jag acceptera det som har varit och jag har verkligen fått en tänkeställare och insett hur hårt gamla beteenden sitter i -så jag ser det mer som en lärdom. För jag vill att det här ska vara en rolig resa, jag vill inte förknippa min tid på Itrim (om de nu någonsin kommer bli av med mig:)) med skuld och dåligt samvete utan något roligt som fått mig att växa. Jag ser mitt mål på 64 kg, och jag ska dit oavsett hur lång tid det har tagit. Jag har gått ner 20 kg, men det har också tagit mig 1.5 år och det är helt okej.

Nu hör jag att maken håller på i köket, det blir tacos.....och jag tror till och med att han skär upp lite grönsaker (dock sådana där som bara innehåller vatten).....:) Ha det bra allihop så här på en solig skärtorsdag!!